 |
                |
|
19 Synpunkten kan aldrig upphöra att existera – vilket dock formen kan.
20 Genom inbördes påverkan, de många synpunkterna sinsemellan, blir de beroende av varandras former och vill inte helt skilja på ägarskapet till dimensionspunkter. Sålunda uppstår ett beroende av dimensionspunkterna och av de andra synpunkterna.
21 Detta leder till konsekvens i sättet att betrakta den inbördes påverkan mellan dimensionspunkterna – vilket, i reglerad form, är tid.
22 Och så bildas universa.
23 Universa är således tre till antalet: det universum som en viss synpunkt har skapat; det universum som varje annan synpunkt har skapat; det universum som har skapats genom synpunkternas gemensamma handlande och som de har enats om att upprätthålla – det fysiska universum.
24 Och synpunkterna observeras aldrig. Och i allt högre grad betraktar de dimensionspunkterna som värdefulla. Och synpunkterna försöker bli till ankarpunkter och glömmer att de kan skapa ytterligare punkter, rum och former. Sålunda uppstår knapphet. Och dimensionspunkterna kan upphöra att existera, varför även synpunkterna förmodar att de kan upphöra att existera.
25 Sålunda uppstår död.
26 Ursprunget till manifestationerna njutning och smärta; tanke, emotion och ansträngning; tänkande; varseblivning; affinitet, verklighet och kommunikation samt beteende och varande har sålunda spårats, och vårt universums gåtor ryms och besvaras uppenbarligen häri.
