 |
                |
|
Axiom 179 Uttömmandet av självdeterminerad ansträngning ur ett förflutet område med plus- eller minusrandomitet tillintetgör detta områdes effektivitet.
Axiom 180 Smärta är en randomitet som åstadkoms genom plötsliga eller starka motansträngningar.
Axiom 181 Smärta lagras som plus- eller minusrandomitet.
Axiom 182 Smärta kan, såsom ett område med plus- eller minusrandomitet, åter tvinga sig på organismen.
Axiom 183 Förfluten smärta förlorar sin verkan på organismen när man vänder sig till och ordnar upp randomiteten i dess område.
Axiom 184 Ju tidigare ett område med plus- eller minusrandomitet ligger, desto större självframbringad ansträngning fanns det för att stöta bort det.
Axiom 185 Senare områden med plus- eller minusrandomitet kan inte med lätthet ordnas upp på nytt, inte förrän tidigare områden ordnas upp på nytt.
Axiom 186 Områden med plus- eller minusrandomitet tilltar i aktivitet när perceptioner av likheter förs in i dem.
Axiom 187 Förflutna områden med plus- eller minusrandomitet kan reduceras och ordnas upp
genom att de tas under behandling i närvarande tid.
