 |
                |
|
Axiom 142 En organism är lika frisk till kropp och sinne som den är självdeterminerad.
Omgivningens kontroll över organismens motoriska kontroller hämmar organismens förmåga att förändras när omgivningen förändras; detta beror på att organismen försöker fortfara med en viss uppsättning reaktioner, när den genom självdeterminism måste skapa en ny uppsättning sådana för att överleva i en annan omgivning.
Axiom 143 All inlärning uppnås genom slumpartad ansträngning.
Axiom 144 En motansträngning, som åstadkommer tillräckligt mycket plus- eller minusrandomitet för att kunna registreras, registreras med en rums- och tidsmarkering som är lika dold som resten av dess innehåll.
Axiom 145 En motansträngning, som åstadkommer tillräckligt mycket plus- eller minusrandomitet när den aktiveras genom restimulering, utövar kraft mot omgivningen eller organismen; detta sker utan någon hänsyn till tid och rum, bortsett från reaktiverade perceptioner.
Axiom 146 Motansträngningar riktas utåt från organismen, tills omgivningen randomiserar dem ytterligare, varvid de återigen aktiveras mot ledningscentralen.
