 |
                |
|
Axiom 118 En organism kan inte bli aberrerad, såvida den inte har samtyckt till aberrationen i fråga, varit i kommunikation med en källa till aberration och haft affinitet för aberratorn.
Axiom 119 När en överenskommelse med någon som helst källa sker – vare sig denna källa främjar eller motverkar överlevnad – postuleras en ny verklighet för organismen.
Axiom 120 Vägar, tankar och handlingar som inte främjar överlevnaden kräver icke-optimal ansträngning.
Axiom 121 Varje tanke har föregåtts av fysisk handling.
Axiom 122 Sinnet behandlar tanken på samma sätt som det har behandlat entiteter i det fysiska universum.
Axiom 123 All ansträngning som involverar smärta har att göra med förlust.
Organismer håller fast vid smärta och engram som ett latent försök att förhindra förlust av någon del av organismen.
All förlust är förlust av rörelse.
Axiom 124 Den mängd motansträngning som en organism kan övervinna är proportionell mot den mängd THETA som organismen är utrustad med – modifierat av organismens fysik.
