 |
                |
|
MIN FILOSOFI
AV
L. RON
HUBBARD
Jag blev van vid att få påpekat för mig att det hela var omöjligt, att det inte fanns någon utväg, inte något hopp. Ändå återvann jag förmågan att se och gå och jag byggde upp ett helt nytt liv. Det är ett lyckligt liv, ett aktivt och, som jag hoppas, nyttigt liv. De enda gånger jag blir sorgsen är då trångsynta människor säger till andra att allt är dåligt och att det inte finns någon utväg någonstans, att det inte finns något hopp någonstans, ingenting annat än svårmod och monotoni och tröstlöshet och att varje ansträngning att hjälpa andra är falsk. Jag vet att detta inte är sant.
Min egen filosofi är därför att man ska dela med sig av den visdom man har, att man skall hjälpa andra att hjälpa sig själva och att man ska fortsätta trots hårda stormar – det finns alltid ett lugn där framme. Man ska också strunta i protester från den själviske intellektuelle som skriker: “Avslöja inte mysteriet. Vi behåller det för oss själva. Människorna är inte kapabla att förstå.”
Men eftersom jag aldrig har sett visdom vara till nytta när man behåller den för sig själv, och eftersom jag tycker om att se andra lyckliga, och eftersom jag finner att den stora majoriteten av folket kan förstå och faktiskt förstår, kommer jag att fortsätta skriva och arbeta och undervisa så länge jag finns till.
Jag blev van vid att få påpekat för mig att det hela var omöjligt, att det inte fanns någon utväg, inte något hopp. Ändå återvann jag förmågan att se och gå och jag byggde upp ett helt nytt liv. Det är ett lyckligt liv, ett aktivt och, som jag hoppas, nyttigt liv. De enda gånger jag blir sorgsen är då trångsynta människor säger till andra att allt är dåligt och att det inte finns någon utväg någonstans, att det inte finns något hopp någonstans, ingenting annat än svårmod och monotoni och tröstlöshet och att varje ansträngning att hjälpa andra är falsk. Jag vet att detta inte är sant.
Min egen filosofi är därför att man ska dela med sig av den visdom man har, att man skall hjälpa andra att hjälpa sig själva och att man ska fortsätta trots hårda stormar – det finns alltid ett lugn där framme. Man ska också strunta i protester från den själviske intellektuelle som skriker: “Avslöja inte mysteriet. Vi behåller det för oss själva. Människorna är inte kapabla att förstå.”
Men eftersom jag aldrig har sett visdom vara till nytta när man behåller den för sig själv, och eftersom jag tycker om att se andra lyckliga, och eftersom jag finner att den stora majoriteten av folket kan förstå och faktiskt förstår, kommer jag att fortsätta skriva och arbeta och undervisa så länge jag finns till.
