 |
                |
|
ERKÄNNANDEN AV
SCIENTOLOGIN SOM RELIGION
Flera experter har uppmärksammat och kommenterat de oegennyttiga insatser som har gjorts av scientologer. Ett typiskt exempel
är dr Alan W. Black, biträdande professor i sociologi vid New England-universitetet
i New South Wales, Australien, som skrev det följande: “Representanter från Scientologi-kyrkan har varit aktiva när det gäller anti-drogkampanjer, att rehabilitera drogmissbrukare och kriminella, att bekämpa analfabetism och att hjälpa dem som saknar utbildning, förbättra miljön, bistå vid katastrofer och försvara de mänskliga rättigheterna.”
En avhandling av Michael A. Sivertsev, ordförande för nya religioner i “Kommittén för samarbete med religiösa organisationer” i den ryska presidentens kansli, betonade ett viktigt kulturellt perspektiv.
“Scientologi-kyrkans religiösa budskap och utövning”, skrev han, “har anlänt och förmedlas till mänskligheten i en tid av allmän andlig utarmning, där traditionella religiösa system, läror och utövningar lämnar de flesta nutida människor oberörda.”
I sin analys försökte han undersöka “vilka orsaker som ligger bakom det faktum att ... Scientologins framtoning ter sig attraktiv
för människor som är självständigt tänkande, aktiva och trovärdiga i denna post-totalitära era.” Delvis drog han slutsatsen: “Scientologin är ett öppet religiöst system
och andligheten inom Scientologin ligger först och främst i den egna personliga insikten om en andlig identitet, ett nytt andligt gränslöst jag.”
Ett annat lika fascinerande perspektiv – på religion i allmänhet och Scientologin i synnerhet – tillhandahölls av Fumio Sawada, den åttonde innehavaren av hemligheterna inom Yui-itsu Shinto, den äldsta religionen i Japan. Bland hans föregångare finns kejsare Tenmu från år 673, som också var den som skrev den första historiska skildringen av Japan. Sawada är en av Japans främsta auktoriteter när det gäller religion och är en före detta föreståndare för det ansedda Sophia-universitetet.
