 |
                |
|
I SPETSEN FÖR SOCIALA REFORMER
Chelmsford är ett namn som de australiska medlemmarna av CCHR förmodligen aldrig kommer att glömma. För många var det deras första kontakt med renodlad ondska. Och för dem alla var det ett prov på både deras mod och deras förmåga att hålla ut trots att de bemöttes av hån, misstro och en kallsinnig byråkrati.
För australiensare i allmänhet är namnet Chelmsford i dag synonymt med vansinne, barbari och skräck, med en psykiatri som löpt amok och med bisarra experiment – vilka i
en tidning beskrevs som: “jämförbara med dem som utfördes av dr Josef Mengele i Nazityskland”. Hälsovårdsministern i New South Wales, Peter Collins, kallade det “den mörkaste episoden i psykiatrins historia i detta land”. Minst 49 krematorier och kyrkogårdar i trakten runt Sydney gömmer Chelmsfords offer.
Chelmsford Private Hospital, beläget i Pennant Hills i nordvästra Sydney, förestods av dr Harry Bailey, som 1963 hade börjat använda vad som kallas “djup sedativ terapi” eller, vilket är den vanligare beteckningen, “djupsömnsterapi”. Detta var en felaktig benämning, vilket en artikel i Sydney Morning Herald senare påpekade.
“För det första är det inte frågan om terapi”, eftersom inga terapeutiska fördelar har upptäckts. “Det är heller inte sömn. Det är en koma, orsakad av stora doser barbiturater.”
Chelmsford – den ändlösa sömnen
