 |
                |
|
KEY TO
LIFE
Under sina försök att lösa detta problem med att förstå, hos Scientologi-studerande och -personal, inledde L. Ron Hubbard en process som inte var främmande för honom – att ta itu med problemet genom att gå in på en serie av gradvis lägre nivåer. Han hade gjort detta om och om igen med andra aspekter av Scientologins andliga teknologi, enligt premissen att praktiskt taget vad som helst kan göras alltför komplicerat för att kunna förstås, men det är ingen större fara med att förenkla något ända ner till grunden. Om och om igen hade han uppvisat en mycket speciell talang för att finna ett ämnes verkliga grunder och på så sätt göra det förståeligt för vem som helst.
När han gav sig i kast med problemet med analfabetism möttes han av en unik och problematisk situation. Glöm inte att vad han försökte sig på inte var någon liten uppgift. Det gällde först att upptäcka hindren för förståelse och sedan att tillhandahålla metoderna för att övervinna dem och sålunda möjliggöra kommunikation. Med andra ord måste han först ta reda på varför så många människor var analfabeter och därefter ta fram ett botemedel. Han hade redan upptäckt varför Scientologi-studerande, och i själva verket de flesta människor, inte kunde lära sig; den största boven i dramat var det missförstådda ordet, jämte de andra barriärerna för studier som nämnts i föregående kapitel. Men uppenbarligen räckte detta inte som en lösning – en ännu lägre gradient behövdes.
Och nu kommer vi till den tankenöt han stod inför: Hur förmedlar man ett ords innebörd till en studerande som inte ens förstår innebörden av de ord man använder för att förmedla dess innebörd?
Hans forskning hade lett honom till roten av detta problem – den förfärande insikten att detta fenomen med missförstådda ord sträckte sig till språkets innersta kärna – dess enklaste ord. Och med detta avser vi ord som men, och, eller, var, deras, så, på, vid och så vidare och de ord vi använder allra oftast, och som han kallade “de små vanliga orden” de ord som lärare och pedagoger har förutsatt att “alla kan”.
